En varm afton i juli månad anno 2016 begav jag mig emot Galärparken belägen uppå Kungliga Djurgården. Medelst en kombination av spårvagn och apostlahästar gick färden utan besvär och jag slog mig ner i gröngräset i väntan på estradörens framträdande.

Från första stund befann jag och den övriga publiken i svunna tider. Mattias Enn transporterade publiken i tid till anno dazumal med sin sång. Sånger och anekdoter från olika revypersonligheters karriärer i sällskap med små samtida lustigheter om nutidens skeenden utgjorde kärnan i föreställningen .

En välarrangerad bukett av sånger ur dryga 100 år av svensk revykonst fyllde en allt för kort timma av kvällen.

Mattias Enn och hans pianist Carina E. Nilsson förgyllde Stockholmskvällen för oss som var på plats.

Här får ni, kära läsare, chans att se två korta nerslag i den underbara föreställning som bjöds på: