En transkription av det ni hör:

Det var en gång en liten sjucker besk som alla va så dingalo i å särskilt hennes stomma-stomma som va så översegiven så hon skicka kroken en röd tova. Å tjejen tyckte tovan va så tjick så hon använde aldri nån annan kanna å därför skällde alla na för Rödluvan.

 Åsså en dag hosta stomman hennes att besken skulle hoppa i sina maron å rigga på sig söndasblåsan å kila till stomma-stomman me lite brö å en flaska bludder. ”Ä duuu, va ere medeeej”, hosta kroken, ”Ska mandrom steppa solo till tanten när man bor på bystan å inte finns nån trick”. ”Eru nervis”, snyfta stomman å va alldeles nere. 

Men hure nu va eller inte va så spanska tjejen opp sej, facka bröt å bluddret i norra kardan å pipa iväg. För å inte bli trast å känna sej solo så lira besken trynorgel mens hon rörde på spirerna i riktning mot stomma-stommans kappe därinne i skogen. Mens hon gick där å rytma efter sista slagern, så kom en lattjo jycke på striten. ”Äh du”, pep besken, ”vicken jänki sjefer”. Hon haja inte ett barolino att de va en varg. ”Du, vatt ska du kila rå?”, sa vargen å spenka vrångt på kroken. ”Till stomma-stomman”, sa besken, ”hon ligger å trynar å har vaj på kistan, åsså har hon örsprång så hon e alldeles täppt i kåssdraget. ”Aj-aj du”, sa vargen å verka sugen. ”Skaru inte facka blomster till tanten”, sa han å flukta ut i geografin. ”Äh, du va läckra grunker”, sa besken å begynte kila ut i gröngräset för å facka blomster. Åsså såg hon inte att jycken såg läskig ut. 

 Men vargen flukta ett sista kast på besken, koppla på trean å schava före till kappen å klämta på dörrn. ”Va ere om”, hosta tanten i slaggen å verka trast därinne. ”De e ju rödluvan”, sa jycken, ”va ere mere, haru vaj på hattparkeringen, hajaru inte pucken”. ”De e ju bara å lätta på klykan”, sa tanten, som ana att de va klimpen som kom me krubb. Å vargen steppa in i kåken, rusa fram till slafen å slök tanten å slicka sej om mulen. Så hoppa han själv i gummans pyjamas å kila å häcka sej i pinnsoffan. Sen dröjdere inte lång stund förrän Rödtovan kom inknatande me sina grönsaker å mossa på tanten. ”Äh du, va propert”, sa vargen å verka spansk i tirena. ”Va ere, varu spenkar lattjo”, kvittra tjejen. ”Visst sö”, sa vargen, ”då fluktar jag skarpare”. ”Ajaj sö, men örona rå, haru såna där lattjo högtalare i kåssdraget?”. ”De e klart, då hajar ja ju bättre varu klykar”, sa besten. ”Å vicka jättekratteru har då”, mena bruden. ”Än sen då”, grymta vargen å skicka in en rak höger så fjällan vatt alldeles bröst väck. Sen skicka han sej ur lopplådan å krubba opp ungen innan hon hann hosta ett halvt franska. 

 Sen la han sej ner å begynte alla tajders sköna tryning. Han kände sej faktist lika proper som om man ryckt på fika me lite lagom lättbentyl. Sen ere egentligen inge vidare å snacka om för allting ordnajusej. För utanför kappen kom en grönsvidad jänkare med knallpåk, hoppa in i kåken å skicka puffran i ett hörn å sprätta opp vargen å plocka ut beskarna ur kistan pån. Beskarna vatt feståss väldans uppåt å skicka killen en blejd för besväre. Sen pula alla tre knat i kistan på vargen så han fick kistbök, välte, slog i däck å lämna in. Å sen ryckte stomma-stomman klimpen å den jänkia staren på fika å bludder, satte på speldosan å begynte fröjda i pin förtjusning. Å ere sårom inte har börjat fajtas ånyo å blitt syrak på varandra å åkt ur prästbetyget så harom livat än idag så de så! 

Stockholm, 9 maj 2015

Tog en långsam start på denna dag men kom ut i solen framåt eftermiddagen...

Tur var det för under denna eftermiddag gick Squvalp av stapeln vid Smedsuddens badplats.

Med en salut startades uppvisningen/seglingen av flottarna kl 14.08. 

Det var en minst sagt blandad kompott:

Ett gäng fotoentusiaster och en modell träffades för en fika och snack den första söndagen i maj. Efter ett tag gick vi ut och fotograferade vår modell runt Johannes kyrka i Stockholms innerstad...

Så här kunde det se ut:

Fotograf i arbete.... en stilstudie
Fotografer på G

Vi hade riktigt kul i det vackra majvädret och jag tog några foton på vår modell också:

Idag 18 april 2015 firas denna dag i Kungsträdgården här i Stockholm. Jag ämnar mig att komma hem därifrån med lite bilder, men som vanligt vet man ju inte...

Åter från utfärden och nedan ser ni lite bilder...

Denna händelse sker endast i den virtuella världen Second Life, så du måste ha ett konto där föra tt kunna ta dig till utställningen!


This event will only be available in the virtual world of Second Life. You must have an account there to get to the exhibition!

Fotoutställning i Second Life (virtuell värld)

Erestor Streeter har ett live ute i verkligheten också, eller First Life även känt som Real Life. I den världen ägnar sig han många saker, till exempel fångar bitar av verkligheten på bild i kameran. 7 mars kl. 22.00 har en utställning vernissage i ladan vid Folkparken på Yadkin med foton som Erestors RL-avatar Patrik har tagit. Samlingen som visas upp ger en bild av det Stockholm som fotografen upplever när han strövar runt i storstadens olika delar. Vissa kända landmärken finns på bilderna men spelar sällan huvudrollen. Känsla och atmosfär är det som Patrik vill förmedla med sina bilder. I samband med vernissagen hålls en liten tillställning med fri champagne och musik.

Photo exhibiton in Second Life (virtual world)

Erestor Streeter has a life out in reality as well, or in First Life also known as Real Life. In that world he does many things, for instance he captures snippets of reailty in his camera. March 7th at 22.00 CET (10.00 PM CET) the opening of an exhibiton of photos taken by Patrik, Erestor's RL-avatar, in the barn right by ”Folkparken” at Yadkin. The collection of photos shown give a picture of Stockholm as the photographer sees it on his walk abouts in the different parts of the city. Some well known landmarks appear in the photos thought they do not play a major part. Feeling and atmosphere (ambiance) are the things Patrik want to convey to the audience with the pictures. In connection to the opening there will be a small get-together with free champagne and music.

Söndag 1 mars:
Planen för dagen är att delta i en fotopromenad runt det nybyggda Karolinska Institutet. Vädret ser gynnsamt ut och kameran har tomt minneskort och fulla batterier.....

Kommer självklart att lägga in bilder i galleriet när de kommer dit. Tills dess delar jag med mig av en bild (skannat pappersfoto) av det två katter jag växte upp med....

Generellt trapphus, inte det i mitt hus....

Grannar, denna, ibland anonyma, massa av folk som bor runt en på alla ledder om man som jag bor i lägenhet ganska mitt i huset. Man hör ljud då och då som gör att men vet att de existerar även om man inte sett en själ på dagar i trapphuset. Vetskapen om att badrummets rör är de som tydligast talar om när någon är hemma och använder sig av badrum/toalett.

All trapphus har sina unika typer bland de boende, jag kanske är ett original på mitt sätt? Där jag bor har vi gubben som alltid gnäller på sakers och tings tillstånd, paret som alltid är på väg någonstans som inte är här hemma, designern som också extraknäcker i cateringsvängen. Vad vi också har är en snart hundraårig hiss som har ett eget humör.

Det finns ingen anledning till denna lilla utläggning mer än att det kändes rätt att skriva den.

Avslutar med att ge er Just D:s eminenta "Grannar"

I februari/mars 2014 fick jag ett mejl från ett förlag i USA. De hade hittat en bild på min Flickr-sida som de vill ha med som illustration till en dikt i en nyskriven diktsamling för unga vuxna. Självklart fick de använda min bild och jag fick standardhonorar, 150 USD + ett exemplar av boken.

Boken fick jag i handen under oktober månad och först då förstod jag varför de vill ha bilden. Tills dess hade jag funderat på vilken slags dikt denna bild kunde passa med. För att ni som läser detta inte ska vandra i ovisshet får ni dikten och bilden här:

Är du nyfiken på boken hittar information från förlaget här: Harper Collins/Greenwillow books

Nu när jag skriver detta har 17 dagar gått på det nya året. Av dessa har jag varit ute med kameran vid 10 tilfällen.

Kreativitet är en flyktig tingest tycker jag. Även om jag ser vad jag vet skulle bli en bra bild har jag på senaste tiden valt att avstå från att ta fram kameran och knäppa av. Varför? Jag kan inte svara tror jag. Kanske det är för att det just nu finns en mättnadskänsla vad gäller fotografisk bild. Kanske är det för att det evinnerliga mörkret som (bristen på) vinter innebär.

Sen två veckor tillbaka spelar jag dessutom i ett band(!!). Vi är 5 gubbar som ses i en källare varje torsdag och spelar en mix av covers och låtar som en av oss (inte jag) skriver ihop när musorna är på humör. Kanske kan vara det som fyller hålen där kreativ energi ska gå in och dör fotograferingen bidragit förut..

Hur som helst för att ge lite vila till öronen kan ni lyssna på "Lea" med Toto: